SJUNDE INLÄGGET

DEN 22 MARS 2009, KL 22:53
När livet stannar upp.

   De kommer stunder då vi möts av de otänkbara. Saker som tvingar oss att stanna upp och se hur livet driver med oss. Det får mig och tänka ifall det verkligen är värt att leva så för sin framtid. Ifall man verkligen borde gå och planera och längta. Självklart borde man det är min nästa tanke men samtidigt känner jag att jag lever för lite i nuet. Jag kommer att uppskatta de mycket mer när jag ser tillbaka på mina minnen än vad jag gjorde i stunden då jag upplevde dem. Borde de vara så? Är det normalt? Det ända jag vet med sånna stunder är att de gör oss starkare, och att de blir bättre med tiden.

             
             Vila i frid Lina.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback