FJORTONDE INLÄGGET
Medan solen sjönk bakom åkern och träden i horisonden gjorde sig häggens pollen synliga som kontraster i himelns orangerosa färg. De dansade vackert omkring och jag tänkte på hur alla pollenallergiker antagligen aldrig kommer att kunna uppskatta denna vy, de går miste om nått mer än bara en snorfri näsa. Aldrig en vår förut har jag kunnat stanna upp och njuta av att pollen kan va så harmoniska och sensuella. Aldrig förr har jag noterat hur överväxta och i nöd av klippning trädgårdarna på min väg hem blir på våren. Allt blir lummigt och jag gillar det.
Min vän och jag hade nyss sagt "hej då" efter ett fint samtal om vänskap, hemligheter jag inte visste att jag höll hemliga och medvetna hemligheter. Det är fint hur man känner att ett band till en människa kan bli närmare av att man blottar sig själv och håller av varandras känsligaste punkter. Det är fint när man pratar med varann och endast berättar, utan att få ett svar om hur man ska göra, kanske inte äns en reflektion. Men bara vetskapen av att vännen lyssnar, tar in och känner sig själv bekväm nog att berätta om en egen svag punkt och förvänta sig samma bemötande tillbaka. Jag kom fram till att jag gillade det, det känndes bra i magen och jag kommer alltid att veta att det samtalet kommer förvaras som en bra känlsa i mitt minne. Det var inte äns nått stort, överseriöst och djupt avslöjade jag och min vän begick, eftersom att de var för varann så känndes de naturligt. Fast de klart, jag kan ju endast tala för min egen känsla.
