HUNDRASJÄTTE INLÄGGET
Jag har gett mig ut på hal is, tatt mig vatten över huvudet, jag tänker försöka skriva om något jag aldrig kännt själv. Men det är den ända fortsättningen jag kan komma på till Greta.
Sixten, som hennes sambo hette, hade lämnat brevet uppsprätt på köksbordet, brevet fråns hans son. Greta var förtvivlad och allt kändes som hennes fel, hon visste att Sixten inte hade fakta nog att förstå henne endå. Det ända han visste var att hans son inte gillade henne.
"Förlåt far. Jag orkar inte mer nu, den jävla subban har förstört allt ihop."
Han var nu borta och allt han lämnat efter sig var ett brev som skulle slå sönder hans fars förhållande i småbitar och jobbiga minnen. Greta som bara velat hjälpa till, hur kunde det gått så fel? Så otroligt fel.
Sixten hade inte ens sagt Hej då innan han åkte till sonens lägenhet där han hände, livlös och dinglandes, fylld med drogen som fick honom att av vrede skriva brevet i rädsla att förlora den, den satans drogen. Han tänkte aldrig så långt att han inte bara förlorade känslan av drogen genom att ta sitt liv, han tänkte inte äns på att de inte bara var han som förlorade. Det blev ingen vinnare.
Lite konstruktiv kritik; ... "som skulle slå sönder hans fars förhållande", personligen tycker jag ordvalet är lite konstigt. Något i stil med "som skulle slå hans fars förhållande i spillror" eller "slå hans fars förhållande i kras" låter bättre i mina öron.
Annars var texten helt okej, lite små stavfel men det ska man inte hänga upp sig på.
Keep up the good work //Krullitott
Joho, Sara stavfel ska man visst hänga upp sig på. :) Jag tycker om texten, som ett första utkast. Först när den är dubbelt så lång kommer jag vara nöjd.
Jag tror att jag tänker skriva en annan fortsättning, eller en liknande men inte samma. I vilket fall så ska nog detta inte vara slutet för Greta.
