HUNDRATRETTIOSJUNDE INLÄGGET

Nu är det dags. Den nya bloggen är klar.
Jag flyttar härmed hit -
 http://sarasbubbla.blogg.se/ !

Spara länken om du vill, lär dig donämen om du vill, gör som du vill.

Trevlig läsning!


HUNDRATRETTIOSJÄTTE INLÄGGET

En ny blogg är under uppbyggnad. Den har en en annan bakgrund, header och ett kortare donäm, det är den enda skillnaden.


HUNDRATRETTIOFEMTE INLÄGGET




(cos v + i sin v)^n = cos nv + i sin nv

Denna formel som används för att bestämma potenser av komplexa tal, för att härleda trigonometriska formler och för att lösa ekvationer av typen z^n = w, denna formel, kallade nyss min mattebok för vacker och kraftfull...





HUNDRATRETTIOFJÄRDE INLÄGGET

Ja vill lära mig mer, jag vill utveckla mig. Ser jag ner på mig själv från den tid då jag visste mindre, ser jag tillbaka på mig själv, ser jag någon som inte är en lika "the bigger person" då?
   När jag blir visare i framtiden av erfarenhet, kommer jag se på mig själv så som jag är nu som dummare?
   Oerfarnare - ja. Om jag skulle se på någon som är mer oerfaren än mig nu, så kan jag absolut inte se ner på den. Inte i min tankevärld. Men varför skulle jag då kunna se ner på mig själv från förr? Det är ju ingen skillnad på mig och någon annan. Alltså, kan jag se ner på mig själv från när jag va yngre? Nej. Men jag kan se på mig själv som mer oerfaren av livets gåtor och jag kan se på mig så som jag är nu som mer oerfaren av livets gåtor jämfört med mig själv om 20 år.

Uttrycket "the bigger person".
   Den som de flesta vill vara. Den som jag vill vara men aldrig skulle våga kalla mig för. Kan man bli den personen som alltid gör det rätta, som alltid är "the bigger person".
   Det låter hemskt och skrämmande. Jag vill inte vara en bättre människa än någon annan och jag ser inte mig som det. Nu säger jag emot mig själv.

Här får du som läser en bild av hur krokiga och motsägelsefulla mina tankar egentligen är.

Kanske har jag missuppfattat det hela, kanske inte "the bigger person" är bättre på något sätt än någon annan. Men vem är den då? Är det den personen som alltid handlar rätt och aldrig sätter sig själv först? Är det Jesus? Kan man va lika bra som Jesus?
   Jag träffade två tjejer som sa att de inte var perfekta och de spred sitt budskap om gudomlighet endå, dem var värda de endå.
   Vem vill va perfekt? Är att vara perfekt det samma som att vara "the bigger person"?

Detta är en tanke som jag defenetivt inte är klar med än.


HUNDRATRETTIOTREDJE INLÄGGET

Den enda personen i världen som jag ständigt fortsätter att svika gång på gång. Som jag ständigt fortsätter att ge löften som jag vet att jag inte kommer hålla. Den enda person som jag alla dens hemligheter vet och inte kan lova att jag kommer hålla dem inne. Det är så lätt att släppa på de hemligheterna, att bli för känslosam. Det är så lätt att hålla dem inne då jag inte borde.
   Den enda personen i världen som ständigt fortstätter att svika mig gång på gång. Som ständigt fortsätter att ge mig löften som hon vet att hon inte kan hålla. Den enda person som vet alla mina hemligheter men som inte kan lova mig att hålla dem inne. Hon blir lätt så känslosam och håller ibland dem inne då hon inte borde.
   Alla dessa hemligheter, inte en enda gång har de ångrats att de delats med någon att lita på.
  
   Den enda personen som jag ständigt fortsätter att svika gång på gång, det är mig själv.


HUNDRATRETTIOANDRA INLÄGGET

Min dator har troligtvis fortfarande nått fel på sig men jag kommer in på nätet, vilket säkert inte är så smart att gå in på, men poppuppfönstren har inte synts till på två dagar.
   Så vad har jag gjort utan tillgång till internet? Jo lekt med Gimp, Harpan, Word och SkechtUp:





Jag kallar den sista för "superNBs-bakarn".


HUNDRATRETTIOFÖRSTA INLÄGGET

Jag har virus på min dator och därmed inte fri tillgång till internet. Fan.

HUNDRATRETTONDE INLÄGGET



Nu är det så att min kära kusin Linda har fyllt hela 21 år! Jag gratttar henne här med med dåligt lång försening:
GRATTIS I EFTERSKOTT KUSIN! :)


HUNDRATJUGONIONDE INLÄGGET

Mera gnabb idag.

Mamma är medlem i humanisterna, hon har tagit ställning och står nu för det medlemskapet. Idag hölls det styrelsemöte hemma hos oss med just humanisterna. När jag kom hem från träning en stund efter att mötet inletts kunde jag inte motstå att sätta mig där och lyssna, efter en stund av fördberedelse för att känna mig bekväm med gruppen så vågade jag lägga mig i också. Det var roligt.
   Jag höll med om i stort sett allt som det sa men kallar jag mig för humanist? Njae, om man ska utgå ifrån den grund av kunskap och reflektioner som jag står på idag så har jag väl uppfattningen av att min livsåskådning är humanistisk.
   Men samtidigt tycker jag att jag är för ung för att snöa mig in i en sorts livsåskådning, vet för lite för att kunna bestämma mig för att det här är det rätta. Jag vill nog aldrig bestämma mig för något om jag får. Jag vill fortsätta lära mig nytt och bygga min grund starkare och stadigare. Jag vill lära mig om det jag inte förstår, jag vill skaffa vänner med mycket olika åsikter jämt emot mig och lära mig att acceptera dem ändå, fullt ut.
   Jag vill skapa min egen uppfattning som aldrig kommer bli fulltsändig och kunna bli inspererad av och insperera andra.



Låter rätt mycket som allt jag redan snackat om förtut va? Lite tråkigare bara.


HUNDRATJUGOÅTTONDE INLÄGGET

Nörd och grubblartänk från min sida.

Jag var tre millimeter mellan fingertopparna ifrån att skolka min livskunskapslektion idag. Jag har två lektioner direkt på varann på morgonen, sen ett hål på tre timmar till min nästa lektion, livskunskap.
   På dessa tre timmarna gick jag hem och sov två av dem, när alamet jag satt ringde satte jag den på snooze och halvt bestämde mig för att inte gå dit. Någon gång under de nio följade minuter till nästa alarmsignal så genomgår jag en inre lätt kris som slåss om att ligga kvar i min otroligt sköna säng i värmen mot att gå upp, ut i kylan, vandra mina dryga 200 m till skolan och sätta mig på en lektion som jag betvivlar om jag får ut något utav.
   Så vad fick mig att gå upp? Första agumentet var att jag inte skulle kunna med att skolka inför mamma, andra var att jag inte skulle kunna med att skolka och tredje, det vinnande, att jag kännde mig arogant som går å tror att jag inte kommer få ut något utav den kursen.



   Jag har hittils inte känt att jag haft någon speciellt givande diskussion eller lärt mig något nytt i den salen, jag har redan skaffat mig en åsik i det mesta som diskuteras där. Men under dessa nio minuter kom jag på att jag lär mig faktiskt att lyssna, ta in och värdesätta andras åsikter. Det tror jag att jag är dålig på. Jag tror att jag kan lära mig att tygla mig själv mer genom att gå på dessa lektionerna.
   Samtidigt så tror jag fortfarande att jag kommer att diskussitera och lära mig mycket nytt genom dem också. När kursen är klar så tror, och framför allt hoppas jag att jag kommer känna att jag fått ut mycket mer utav dedär gångerna jag inte känt att jag fått det. Att jag kommer se på mig själv som att jag var en stöddig liten grubblare som tror att hon redan vet allt, och ha fått en storre insikt i att jag aldrig kommer kunna få en komplett bild av min verklighet och aldrig kommer få den exakt rätta åsikten, hur mycket jag än kämpar för det.
   Jag gick på lektionen.