HUNDRATOLFTE INLÄGGET
Du står på en tågstation och ser en vagn rulla iväg mot ett spår där det står fem människor, du själv har makten att byta spår på tåget, byta det till ett spår där bara en människa står, vad skulle du göra?
Samma exempel bortsett från att din makt att byta spår byts ut att makten att knuffa någon framför vagnen så att den hinner stanna innan den når de första fem. Skulle du göra de nu då?
Detta är exempel ur Stefan Einhorns bok, Konsten att vara snäll.
Mina tankar leder till hur man skulle känt om man var den ensama personen på spåret om man blivigt överkörd respektive fått leva men de andra fem dött? Hade man tänkt de sista röda sekunderna av sitt liv att "Ja detta är rätt" eller tvärtom, hade man fått dåligt samvete i efterhand om man fått överleva, "Varför va de inte jag istället?". Hade man tänkt något alls i stunden då de skedde? Om man hade vart en av de fem, hade man tänkt likadant? Hade man satt sig själv som syndabock, som att stå på spåret?
Om man vart personen med makten att knuffa ner någon annan, hade man hunnit tänka tanken att själv hoppa ner?
Jag tror inte att jag skulle klara av att knuffa någon framför vagnen om det inte var någon jag tyckte om som var i fara. Det kanske låter själviskt men så skulle jag nog göra. Om de fem personerna var äldre eller vice versa skulle jag låtit de yngsta levt eftersom de har ett längre liv framför sig.
//krullitott
Tanken är intressant, jag vågar inte äns spekulera i hur jag verkligen hade gjort, bara i hur jag hade tänkt i efterhand.
Hade man verkligen hunnit med att tänka tanken att låta de ygre överleva, inte kunna med att knuffa någon osv? Eller är de så inprintat i oss att man ska handla på ett sätt, hinner man tänka igenom ett sånt dilemma när tiden är knapp?
Jag hoppas helt enkelt bara att jag aldrig hamnar i en sån situation, kan verka tafatt, jo jag vet.
