HUNDRAFJÄRDE INLÄGGET
Han uttalade orden hon inte ville höra och aj vad ont det gjorde. Tryggheten av att ha honom vilandes i hennes famn försvann och hon ville få honom att ta tillbaka det. Han förstår inte vad han gör, hur mycket bättre han har det. Hur mycket lättare saker är för honom, han tror att han är guden med alla svar. Men det är han inte.
Han kännde hur hon spännde sig när han uttalade orden, hur mycket hon inte ville att han skulle ligga kvar på hennes bröstkorg. Han fick dåligt samvete, men de det visade han inte, han hade redan förut berättat vart han stod, varför få dåligt samvete då? Han låg kvar, verkade nongalant och var medveten om det.
De låg där och var tysta.
Bryta isen. Han lyfte på sin nacke och kollade henne djupt i ögonen, hjärtvänligt, han log. Han lät sitt huvud komma närmare hennes, sina läppar närmare hennes.
Va skönt, tystnad, vi kan va tysta med varann, och bekväma, ingen is... Han reser sig, tänker han gå? Nej.
Varför kollar han på mig sådär, flinar, eller? Han är så vacker, oemotståndlig. Hans huvud närmare mitt, hans läppar närmare mina. Nu tänker jag kyssa honom.
