Sara Karlsson

Detta var nog första gången jag inte log när jag vände mig för att gå hem och du gick mot din dörr. Jag la på mig minen innefrån som jag inte kan låta vara synbar förs än jag blir ensam.
Fan, jag vill ha dig.


Här på bloggen spricker min bubbla, jag bryr mig inte om vem som läser det här eller vem som inte gör det. Jag känner mig kluven och skriver nått flummigt som bara den som vill förstå får chansen att göra. Men jag kastar hit de i ett vackert inslaget paket.