Sara Karlsson

Igår satt jag själv vid några tillfällen på någon bänk i Varberg mitt i natten och väntade. Jag såg nog inte så glad ut, men något som glädje mig var att nästan alla  människor som gick förbi frågade mig hur de var med mig. En del kom fram och undrade om jag var ensam och en avrådde mig från droger. Ett par kom fram och försäkrade sig om att jag inte satt där utan att de va någon som skulle komma och erbjöd mig en sovplats för att de verkligen inte ville att jag skulle bli våldtagen. Alla var så vänliga och de va otroligt härligt.