Sara Karlsson

Detta är ett vädigt naket inlägg av mig, nått jag haft svårt att dela med mig av under min uppväxt, och ärlig talat så tror jag att jag vetkligen inte är ensam om att känna som jag gjort och gör.

Ända sedan jag gått i mellanstadiet har jag velat bli snyggare och smalare, jämfört med hur jag såg ut då så har jag väl lyckats lite med de. Jag har fortfarande komplex och kan fortfarande känna att de är ett slags mål i livet som jag vill uppnå. På senare tid har jag börjat känna anorlunda. Från att alltid ha skämts över min kropp till att gå in på krogen och få för jävla mycket uppmärksamhet så man bara känner för att komma därifrån. De är väl en jävla "ego-boost" (stavas har jag ingen aning om, men Louise säger så), men nej, de va jobbigt.

Mitt mål som innan vart att bli nöjd med mig själv är nog nått jag uppnått, eller närmar mig, inte genom att få mitt idial utseende, men genom att acceptera att jag ser ut såhär och jag borde va nöjd.